Sleep with one eye open…
Förklädd…
Till vädurskanin…
Ny karriär…
Klubbstugan i tryggt förvar…
Tillbakablick…
Nöjd matte…
Kul att se det så här, även om det tar tid innan det finns på avelsdata.
Första titeln bärgad…
LP Actualis Laava Sparkflyer, tog sitt tredje 1:a pris i lydnadsklass 1 i helgen, med 182,5 poäng! 
Vi firade med ett spår…
Reload…
Idag styrde vi kosan mot Ölands BK och ytterligare en start i lydnadsklass 1. Jag kände väl inte riktigt att vi hade hunnit ladda om, men ibland skall man bara tuta och köra. På grund av gårdagens fadäs kände jag en viss oro inför platsliggningen. Magen var i olag och hjärtat slog dubbla slag… Ja, så illa var det faktiskt. Den fjärde föraren avstod platsen och 3 små hundar blev kvar i gruppen. Men de låg alla tre! Laava hade dock ett smärre nos-ticks och därför blev det inte full pott idag heller. Men hon pep inte, hon kröp inte och hon kändes rätt trygg där hon låg.
Summan för dagen blev 162 poäng, i ett program där vi nollade läggandet. Klassvinst på 162 poäng känns nästan pinsamt. Men vi har iallafall våra två förstapris.
Platsliggande: 9 (nosar)
Tandvisning: 10
Linförighet: 9 (sitter snett)
Läggande: 0 (föraren lägger om)
Inkallande: 9 (hopp mot föraren i slutet)
Ställande: 9 (något steg)
Apportering: 8 (griper innan kommando)
Hopp över hinder: 9 (studs i avslut)
Helhetsintryck: 9
Nedan kommer några bilder som Helena Cerwin har tagit. Tack för dem!!!
Liten Laava ensammast i världen på platsliggningen…
Stelopererad? Ja, inte hunden då…
Prinsessan för dagen…
Tävlingsdebut – check!
Det har varit många blandade känslor inför dagens resa till Hultsfred. Skulle jag åka eller inte? Jag visste att det skulle gå vägen om alla pusselbitar föll på plats, men vilka var oddsen för detta?
Jag var också orolig för platsliggningen, där jag visste att en ”orolig” hund skulle vara med. Jag visste också att min egna hund kanske inte skulle räknas till de mest trygga och stabila ”platsliggningshundarna” genom tiderna. Med lite träningstid och ”mycket i huvud och kropp”, kunde det går hur som helst.
Men jag ställde väckarklockan på 04.00 och masade mig upp efter en orolig sömn. 05.30 satt jag i bilen, för att 07.00 anlända till en kall och frostig brukshundklubb i Hultsfred. Jag rastade av lillhunden ordentligt och lät henne snusa av området kring klubben. Nu var jag riktigt spänd och mer osäker… Då anländer den ”oroliga” hunden med förare och det gjorde att jag inte blev mindre orolig…
Vi drog startnummer 2 och så körde vi. En minut in i platsliggningen resde sig ovan nämnda hund och störtade över Laava, för att ta sig till hunden på andra sidan. Domaren bröt direkt och det är jag tacksam för. Där satt nu min hund och såg alldeles överrumplad ut. Fram till denna incident hade hon legat fint och tyst på sin plats. Fan, fan, fan…
Efter en mycket kort omladdning fick vi lägga om. Det märktes att Laava var påtagligt stressad för hon började pipa och kröp en kort bit fram till en grästuva, som hon intog. Men hon låg sedan kvar! Vi fick en 8:a på plasten, med hänsyn tagen till det som inträffade. När inte platsen går bra, sätter det lite press på det övriga programmet och jag började tänka taktiskt. Vilka dubbelkommandon skulle jag ta till? Och hur skulle jag lura domaren? 
Summa summarium;
Platsliggande: 8 (nosar, piper, äter gräs)
Tandvisning: 9 (sitter ej)
Linförighet: 8.5 (pendlar, studsar i marken)
Läggande: 8 (tränger, dk)
Inkallande: 9 (slår i föraren)
Ställande: 10 (snyggt)
Apportering: 8 (tar innan, omtag)
Hopp över hinder: 10
Helhetsintryck: 10 (mycket positiv och glad hund)
Vi blev uppflyttade och vann klassen på 178 poäng!
Dagens bästa pris – ett mördartroll…
Laavas mamma Gnista…
Idag nåddes vi av det ledsamma beskedet att Laavas mamma Gnista har somnat in… Alla tankar går till Ingrid med familj.
Jag har min Laava tack vare Gnista… Sov gott lilla vännen…
Gnista – drottning på Pellasbacken…
Det rullar på…
Jobbet har dragit igång på allvar och man saknar sin semester… Det blir mörkt fortare om kvällarna och även om jag är en av dem som uppskattar hösten, mörkret och kylan, så känns det som om dagarna passerar oss fortare förbi. Mindre tid finns till att vara ute och träna hund eller bara vara… Tur att man har sina helger att ägna åt detta. De senaste har vi sysselsatt oss med spår, skogspromenader, hundbad, besök på utställning, agilityträning och lydnadsträning. Några bilder från den senaste tiden kommer här;
Laavas första simtur på myyycket länge…
Slutade mitt i sundet… Lägg märke till Ölandsbron i bakgrunden.
Njutning på hög nivå.
I väntan på BIS-final… Lägg märke till lillhundens placering.
Mille på väg mot Svinö och hundbadet.
I full lycklig galopp.
Inga ord behövs…
Snart blir det bad – inte långt kvar nu…
Äntligen!
Mysig söndagspromenad i ”bästeskogen”.
Premiär för året i båt och svårt för att koppla bort årorna (ur tanken).
Och så lite ”stå-träning” på det…
I spår med tår utan sår…
Laava har äntligen fått börja gå utan bandage och det är en lättnad. Det märks dock att hon är lite ovan vid belastningen. Tyvärr visade det sig att senorna i tån är av och därför får hon aldrig en normal funktion i den igen. Förutom att det ser lite konstigt ut, kan det, om vi har otur ställa till problem. Om så inträffar blir det amputation och det vill vi helst slippa. Jag behöver nog inte påtala hur ledsen och besviken jag är… Som någon uttryckte det idag – ”Lite flyt skulle ju inte skada!”
Så här såg tassen ut för några veckor sedan – Inte så kul…
All vila har inneburit att Laava säkerligen är smått understimulerad och jag kan bara ana hur en flat på lite över året mår av att inte få springa och sträcka ut. Tur att det finns klicker säger jag… Vi har även spårat några gånger den senaste veckan, vilket har fungerat bra. Laava har dock en tendens till att ha lite väl bra drag i linan. Det är givetvis kul att hon är så intresserad och motiverad i spåret, men jag vill inte att hon börjar slarva. Förra fredagen fick vi den äran att följa med Helena och Love ut i spårmarkerna. Laava fick då tre spår, varav alla var raka. Två av dem gick Helena ut, för att sedan också ta dem med lillhunden. Det tredje gick jag ut och tog också sedermera själv. Mille fick också ett spår, som han löste med bravur och plockade även den enda lilla pinne som jag hade lagt ut. Duktig kille! I onsdags var vi i skogarna runt Smedby, där Laava fick ytterligare ett spår. Denna gång fanns det en pinne i spåret, för att jag ville se hennes reaktion. Hon markerade pinnen jättefint!
Ni ser väl spåret…
Draget… Fyndet…
Slutet…
Efter spåret fick båda hundarna en välförtjänt vistelse längre bort på fältet. Laavas första ”springa-lös-stund” på mycket länge. Kan bara ana hur härligt hon tyckte att det var. Mille tyckte nog inte sämre om det för den delen. (Jag väljer att inte berätta historien om haren – haha!)
Mellan varven hör det ju till att beta lite om man är flatte…
Igår blev det ett spår i Läckeby. Samma fina intresse och motivation! Laava håller också på med att klara av sitt första löp och som vi har väntat på det – äntligen. Förväntar mig väl egentligen inga mirakel gällande hennes personlighet, men det sägs ju att det händer grejer efter första löpet…
